Dødsplassen og byen “Z”

Quarencia var en rar by uten noe sentrumsområde, men med en fin badeplass som ble behørig benyttet. Etter to netter her gikk reisen videre til det som av flere anses å være stedet der Fawcet og hans ekspedisjon døde.

Dødsplassen og “peons”

Det verserer mange ulike teorier om hva som skjedde med Fawcett og følget hans da de forsvant i 1925. Flere av disse teoriene har visse likhetstrekk og går ut på at de ble drept av indianere. I 1928 ledet den amerikanske kommandøren Dyott den første offisielle redningsekspedisjonen som hadde som mål å finne Fawcett. Vi besøkte Rio Tanguro, den plassen som Dyott mente var stedet der følget ble drept.

Fawcett har i sine dagbøker og nedtegnelser snakket mye om noen insekter som han kaller for ”peons”. Ved Rio Tanguro fikk vi smertelig erfare hva disse bittesmå krabatene er i stand til. Dette er insekter som er så små at du nærmest ikke ser de, men de må ha noen enormt kraftige kjever for i løpet av kort tid var både Joel og Sølve dekket med små, røde nupper over hele kroppen der de hadde vært og forsynt seg. Disse insektsbittene var ille nok der og da, men de fortsatte å klø i mange dager etterpå også.

Joel ved Rio Tanguro, dekket av peonsbitt

Som en slags ironisk liten vri på det hele prøvde kameraet til Joel å begå selvmord ved ”dødsplassen” da det på mystisk vis rullet ut av kameraveska og ut i Rio Tanguro. Joel har neppe reagert så raskt noen gang tidligere, men klarte dessverre ikke å få tak i kameraet før det falt i vannet. Til å begynne med så det ut som om alt håp var ute, men etter litt pussing av objektivdeler kan det likevel se ut som det kan reddes.

Teosofi og Barra do Garchas

Sentralt i teosofien er at menneskeheten utvikler seg gjennom forskjellige trinn og raser. Det hevdes blant annet at de som bodde i den myteomspunne byen Atlantis tilhørte fjerde rotrase og at indianere er en underrase av disse igjen. Fawcett var, som mange på begynnelsen av 1900-tallet, opptatt av teosofi og det okkulte, og i så måte er Barra do Garchas en sentral by.  På slutten av 60-tallet vokste det fram en sekt med base i denne byen som mente at Fawcett hadde funnet byen Z som han letet etter og at dette var en by som eksisterte i en annen dimensjon. Inngangen til Z skulle befinne seg i fjellene nord for Barra do Garchas. En interessant detalj er at barnet til nevøen til Fawcett faktisk var medlem i denne sekten.

Sølve på vei til vannfallet ved byen Barra do Garchas

FUNAI i Brasilia

Sølve på en benk i Cidade do Goia

Resan gick vidare österut via Cidade do Goia, en liten pittoresk gammal kolonialstad med stenbelagda gator kantade av små butiker och cafer, till Brasiliens huvudstad Brasilia. Denna staden är allt annat än pittoresk, en politiskt betingad huvudstad organiserad och planlagd ned i minsta detalj. Det var iallafall tanken, men fungerar det? Nja.. Vi menar kanske att de har missat lite i förhållande till trafiken, underestimerat utvecklingen, för fordonstrafiken är intens, utan bil begränsar du dina möjligheter att uppleva staden markant, och med bil måste du förbereda dig på många långa stunder i bilköer. Pest eller kolera? Oljudet och avgaserna från motorvägen dämpar glädjen i att upptäcka och undersöka alla de annars imponerande byggnader och skulpturer utförda i eleganta linjer som finns strödda runt om i staden. Det mesta av arkitekturen är modernistisk och storstilt.

Men varför var vi här? Nej det var inte på grund av arkitekturen utan för att huvudkvarteret till FUNAI (det offentliga organ som förvaltar indianernas intressen i Brasilien) är lokaliserat här, och vi hoppades på en intervju. Vi var bägge klädda i kortbyxor något som snabbt gav oss oväntade problem då vakterna vägrade att släppa in oss i byggnaden. Vi hade som tur var tidigare haft telefonkontakt med en engelskspråkig kvinna från FUNAI och hon kom snart till vår räddning och ordnade så att en intressant herre istället kom ut till oss och vi fick genomfört våran intervju på trottoaren framför huvudkvarteret.

Z

Nästa dag styrde vi norrut för att själva se och uppleva det område som vi i våran research valt ut som den mest sannolika platsen som Fawcett trodde att ruinerna efter den staden han givit namnet Z skulle ligga.

Noe som kan ligne på steinruiner i nærheten av der Z skal ligge

Fawcett hade inte någon exakt position på Z utan planerade att färdas österut längs en «korridor» avgränsad mellan två breddgrader. Vi övernattade i billiga pousadas i flera små byar.

Joel slapper av i hengekøya etter en lang dag

Den ena dagen klarade vi att köra fast Golen i ett lerbad rätt bakom en bensinstation till «pumpmannens» stora förnöjelse. Vägarna i området mellan de tre delstaterna Goias, Tocantins och Bahia är annars mestadels av bra standard. Vid ett tillfälle hade bilen före oss hållit en allt för hög hastighet in i en vänstersväng och hamnat på taket. Vi stoppade och erbjöd hjälp något en lätt förvirrad man tillsammans med en stressad kvinna bestämt avböjde, en flaska vatten var allt dom ville ha, hjälp var redan på väg.

Vårat nästa stopp kommer att bli den legendariska gruvbyn först upptäckt av Alvares Cabrals systerson Muribeca. Denna gruvby som sägs svämma över av guld och silver har gett upphov till en lång rad av myter och sägner. Vi har Fawcetts exakta koordinater av denna och det ska bli spännande att se vad vi kan finna.