Cuiaba

Joel i Cuiaba centrum

Vi befinner oss nu i Cuiaba. Här har vi varit i snart en vecka. Efter ett långt samtal med hjälp av google translator har vi skaffat oss ett brasilianskt telefonnummer: (65) 8111 1161. Cuiaba är otroligt varmt, Brasiliens varmaste stad med en temperatur som under vårat besök konstant legat på mellan 35-40 grader i skuggan, och det är absolut ingen vind. Det första hotellet vi tog in på var billigt och centralt placerat. Vårat rum låg längst in i en mörk, lång och fängelseliknande korridor tre trappor ned i en källare. Och där nede, längst inne på våran cell, spelade vi munter musik långt ut på kvällarna efter att Joel investerat i en billig akustisk gitarr.

Medan Campo Grande är en väldigt lättöverskådlig stad med raka gator och lugn trafik så framstår Cuiaba som betyderligt mer komplex och kaotisk i sin struktur. Lite speciellt är att varje kvarter har sin egna funktion. Lunch äter du i ett område i staden, middag i ett annat. På en gata säljer alla butiker bara solglasögon, på en annan bara hårprodukter… Vi har iallafall fått undangjort en del nyttigt här på universitetet och på stadens historiska museum. Men vi har också fått ett stort tillbakaslag; på grund av rädsla för svininfluensan ges inga tillstånd för inresa till indianreservatet i det övre-Xingu, ett område vi hade hoppats på att besöka. Lokalbefolkning här har liten förståelse för det intresse vi visar för indianernas kultur och historia. Den attityd vi mötte på fex. statens Mato Grossos turistsekretariat är direkt skrämmande. Det är tyderligt att indianernas rättigheter och relationen mellan indianerna, myndigheterna och delar av befolkningen är ett känsligt tema och inte något myndigheterna gillar att utlänningar sticker sina näsor i.

Sølve i swimmingpoolen

På lördagen flyttade vi till ett annat hotell i utkanten av staden. Ett hotell med swimingpool, och där har vi studerat kartor, druckit öl och njutit helgen. Planen var att idag hyra en bil och resa iväg ut på äventyr. Det var dock inte så enkelt. Efter att ha spenderat en hel dag på att fixa papper, kopiera diverse dokument, samla underskrifter och stämplar hos en rad olika myndighetskontor och advokater, visade det sig till slut att ett datum på ett nedstämplat dokument, med inte mindre än fem olika signaturer, var fel.. Så efter att ha spenderat en hel dag och en betydlig summa realer på taxi fram och tillbaka i staden och på diverse byråkratiska avgifter måste vi igenom hela den samma processen imorgon igen… Surt.

Hur som helst, tillbaks på våran lilla fängelsecell i centrala Cuiaba kan vi ändå konstatera att vi har knutit många kontakter i området. Bara vi nu tillsist får bilen imorgon så blir nog framtiden spännande!