Veien videre: I kjølvannet til Francisco de Orellana

I 1541 dro den spanske erobreren Francisco de Orellana sammen med hans fetter Gonzalo Pizzaro på en ekspedisjon der målet var å finne El Dorado i det nord-østlige Ecuador. Med på reisen var også presten Friar Gaspar de Carvajal som brukte mye tid på å skrive ned  i detalj hva de opplevde på denne fantastiske reisen.

Mye av det Fawcett baserer sine teorier på er nettopp Carvajal sine nedtegnelser. Her er et innslag fra National Geographic Channel:

I november 2010 drar vi på nytt tilbake til jungelen i Brasil, denne gang for å følge i kjølvannet til Francisco de Orellana nedover den sangomsuste Amazonaselven. Les mer om den kommende ekspedisjonen på denne siden: http://theamazonadventure.wordpress.com/

Fawcettekspedisjonen omtalt i media

Aftenposten hadde lørdag 30. januar en artikkel om vår tur i Brasil høsten 2009. Hele artikkelen ligger i PDF-format her:

• I oppdagerens fortspor – side 1 og  side 2

Samme artikkel sto på trykk i Adresseavisa 10. februar, den finner du her.

Før vi dro til Brasil i september 2009 ble vi omtalt både i Romerikes Blad og i Ludvika Tidningen og artiklene kan du lese her:

• Romerikes Blad: Jakten på obersten som forsvant
• Ludvika Tidningen: På jakt efter en spion

Svenska Dagbladet hadde i september 2009 en kronikk om Fawcett og hans forsøk på å finne byen Z, eller Eldorado om du vil. Denne kronikken kan du lese her:

• Fawcett nådde aldrig Eldorado

Slutten på eventyret

Vi sto opp tidlig torsdag morgen for å rekke bussen til Rio de Janeiro og var vel forberedt på en lang reise. Dagen i forveien hadde vi pakket sekkene og kjøpt mat siden frokosten på hotellet vårt ikke ble servert så tidlig som vi dro. Første del av etappen gikk til Ilheus litt sør for Itacare, der vi måtte bytte buss videre mot Rio. Fra Itacare til Rio tok det alt i alt 26 timer, noe som forøvrig gikk overraskende bra siden bussene har behagelige seter og stopper stort sett hver tredje time. Mye av tida går med til å prøve å sove, noe som for så vidt er greit tatt i betrakning at det blir mørkt rundt klokken seks og at det ikke er så mye å gjøre på en buss hvis man ikke kan lese.

«Have you come to Rio without a reservation?»
Vel framme i Rio de Janeiro fredag formiddag dro vi med godt mot til bydelen Ipanema i håp om å få et hotell nær stranden. Det første hotellet vi prøvde var dessverre fullt og det andre vi undersøkte hadde bare ledige senger for en natt. Da også det tredje hotellet var fullt begynte vi å ane uro. «Have you come to Rio without a reservation?», sa damen i resepsjonen og så både overrasket og medfølende på oss. Det å få hotellrom hadde aldri tidligere vært noe problem på vår reise og vi hadde faktisk ikke tenkt at vi burde ha reservert rom i det hele tatt. Hva skulle vi gjøre?

Løsningen ble å ringe til noen hoteller litt unna stranda. Det viste seg dermed at det ikke var så dramatisk som damen i resepsjonen skulle ha det til. Et hotell i bydelen Flamengo hadde ledige rom, noe som skulle vise seg å ikke være så dumt siden vi da var veldig nærme sentrum og samtidig fikk et godt bilde av det genuine bylivet i Rio. Etter å ha funnet oss til rette på hotellet dro vi fredag kveld opp til Sukkertoppen (Pao do Acucar) og etter det, en liten tur ut for å teste nattlivet i Rio.

Maracana stadion
Lørdag kveld overvar vi en fotballkamp på ærverdige og legendariske Maracana stadion. Dette anlegget, som en gang var verdens største fotballstadion og som under VM-finalen mellom Brasil og Uruguay i 1950 huset hele 200.000 mennesker, var denne kvelden arena for oppgjøret mellom Flamengo og Santos. Brasilianere er kjent for å lage liv på fotballkamper og selv om det ikke var så mange som 200.000 tilstede denne kvelden gikk sambatrommene i ett under hele kampen. Flamengo vant til slutt 1-0 etter at Santos hadde brent to straffer.

Sølve og Joel på Maracana stadion

Jesus i tåka
Søndag var det tid for mer turist- og kulturaktiviteter. Med trikk gikk turen først opp til Jesusstatuen som tittet fram fra tåka med jevne mellomrom. Etter det besøkte vi indianermuseet der noen suvernirer ble kjøpt før vi avsluttet med en tur til nasjonalmuseet. Det fine er at mange av museene i Rio er gratis på søndager så det ble en forholdsvis billig dag.

Rutiner och vanor
Att vara så länge på den samma platsen var ovant för oss och vi föll snart in i rutiner och vanor. De följande dagarna fortlöpte efter det samma mönster; Förmiddagarna spenderade vi på antingen National biblioteket, Nationalhistoriska museum eller det Filosofiska humanistiska fakultet vid Universitetet i Rio. Eftermiddagarna gick till sol och bad vid Ipanema eller Copacabana. På kvällarna åt vi sen middag och tog del av det mångfaciterade kulturlivet i staden. På det hela taget väldig behagliga dagar. På National biblioteket fick vi sett den omtalade «portugisiska loggen», där fanns också en imponerande artikelsamling med Fawcett relaterat material praktiskt samlat på en microfilm.

Men också solen har sina fläckar… Brasilien generellt, och Rio speciellt, har problem med stora ojämnheter mellan fattig och rik och därmed medföljande hög kriminalitet. Vi hade klarat oss så här långt men nu var det dags. Den ena dagen på Ipanema blev våran «strandsäck» stulen. Det var inget av egentligt värde i den då vi kände till riskerna men ändå en lite sur och snopen upplevelse.

Tiden framöver
Brasilienäventyret har tagit slut för denna gång. Vi befinner oss nu på Heathrow i London och om bara några timmar är vi tillbaka hemma i Norden och Oslo. Just nu känns det väldigt konstigt. Men det återstår fortfarande mycket efterarbete med filmen och det ska bli spännande att se vad framtiden bringar!

Joel på vei hjem

Muribecas försvunna gruvor

Efter en «pitstop» i Barreiras, där vi prövade nattlivet tillsammans med ett gäng locals, fortsatte färden nordöst till den lilla staden Ipupiara, denna var tänkt som bas under våra utforskningar av den så kallade «gruvbyn». Enligt Fawcett ligger denna placerad i ett otillgängligt och svårframkomligt fjällmassiv ca trettiofem kilometer utanför staden.

Ipupiara är en liten och avlägsen stad som ändå på något sätt klarar att osa av liv och livsglädje. Vad alla människor där lever av, vad deras resursgrundlag är, framstår för oss som ett stort mysterium.

Den portugisiska loggen
Ett gammalt dokument efter en portugisisk expedition, som i 1753 genupptäckte några legendariska gruvor vars lokalisering fallit i glömska efter att deras upptäckare tagit med sig deras position ned i graven 120 år tidigare, hade fångat Fawcetts intresse. Loggen beskriver hur expeditionen snubblat över ruinerna efter en gammal stad omgiven av rika guldgruvor. Loggen innehåller detaljerade beskrivningar av byggnader och monument och inkluderar kopior av hieroglyfiska inskriptioner funnet på platsen. Efter upptäckten blev loggen sänt till närmaste stad med ett indianbud. Expeditionen, som hade för avsikt att själva komma efter, försvann spårlöst och hördes aldrig av igen.

Fawcett ansåg att dokumentet, som fortfarande idag finns bevarad på nationalbiblioteket i Rio de Janeiro, var allt för verklighetstroget för att kunna avfärdas som en bluff, något flera skeptiker trodde. När Fawcett i 1925 gav sig ut på det som skulle visa sig att bli hans sista expedition hade han för avsikt att besöka denna gruvby. Kanske var det ett sammanhang mellan denna och Z?

Fjälltur
Vi stod upp tidigt om morgonen och efter att ha kommit en liten bit utanför staden kunde vi snart se hur konturerna av fjällen sakta tecknades fram ur morgondimman långt borta i horisonten. Vi hade koordinater uppgivna av Fawcett och på små skogsvägar letade vi oss sakta fram mot fjällmassivet. Det finns inga kartor av området och då de flesta «vägar» är konstruerade för att traktorer skal nå ut till diverse landbruksområden, blev färden frustrerande och full av återvändsgränder. När traktorvvägen så småningom övergick till sandstig var det dags att lämna bilen, ta på ryggsäcken och kängorna, fylla på med vatten och med långsamma steg vandra iväg i värmen.

Vi följde sandstigen ganska länge, den djupa sanden var tung att gå i men ändå ett bättre alternativ  än att hugga oss fram i den annars snåriga och täta undervegetationen. Stigen övergick snart i flera små djurstigar, igen befann vi oss inne i en labyrint full av moralsänkande återvändsgränder. Vi hade börjat ge upp hoppet att nå fram när djungeln plötsligt öppnade upp sig och vi kunde till våran stora förvåning beskåda ett öppet och vackert fjällandskap. På avstånd kunde det lika gärna varit hemma i Norden, ett intorkat vattendrag hade bildat en liten grund fjällsjö där vi kunde skölja av oss svetten efter den långa vandringen. Vi hade äntligen nått fram till foten av detta mytomspunna fjäll!

Sølve och Joel vid foten av fjället

Tiden hade nu börjat göra sig påmind. Inte bara var solen på väg ned utan också det faktum att bilen måste lämnas in i Salvador om bara några få dagar begränsade våra möjligheter att genomföra en ordentlig studie av området. Vi gjorde flera försök på att bestiga fjället, men i tillägg till tiden var också terrängen emot oss. Det såg kanske ut som ett nordiskt fjällandskap men verkligheten var en annan. Vi utforskade området i den grad det för oss var möjligt, och fick också filmat och fotat en hel del.

De följande dagarna präglades av långa transportsträckor. Som ett sista inlandsäventyr undersökte vi några vattenfall i närheten av staden Lencois, innan vi körde in i kustens böljande landskap och staden Salvador. Vi hade nått en vändpunkt i vår resa. Det mesta av upptagen till filmen var färdiga, nu skulle vi slappa av och få tid till att reflektera över vad vi upplevt.

En glad Sølve etter en liten dukkert i fossen

Salvador
Sent tirsdag kveld, den 20. oktober, ankom vi Salvador, ganske slitne etter mange, mange timer i bil. Vårt førstevalg når det gjaldt hotell, et hotell nær stranden som Loney Planet anbefalte, hadde dessverre stengt sin virksomhet, men vi fant heldigvis et annet, forholdsvis rimelig hotell ikke så langt unna. Vi ryddet bilen for ting og tang som hadde samlet seg opp i løpet av en måned, slengte fra alt på hotellrommet og gikk ut for å spise.

Sølve ved stranda i Salvador

Dagen etter ivret vi begge etter å ta fatt på noen av de mange vannaktivitetene som frister i havet. Etter frokost og litt avslapning dro vi på oss badeshortsene og trasket i vei mot stranden. Vi trengte ikke å gå lenge før vi kom over et sted som leide ut snorkleutstyr. Sølve fikk erfare at snorkling ikke er helt ufarlig da han hadde et litt ublidt møte med noen steiner i strandkanten. Erstatningssummen for et par mistede svømmeføtter sved også litt.

Torsdag var dagen kommet for å levere bilen og vi dro i vei tidlig for å rekke å vaske den først, både innvendig og utvendig. Den første bensinstasjonen vi svingte inn på regelrett lo av oss og krevde R$ 200 (noe som tilsvarer ca. 600 NOK) for å gjøre jobben. Vi kjørte videre og hadde mer flaks på neste sted som kun tok R$ 20. Nå skal det sies at en måned på grusveier i Mato Grosso gjør en bil veldig skitten og selv om vi også flere ganger underveis har vasket den måtte vi likevel ut med et lite ekstragebyr hos Localiza fordi bilen i følge dem ikke var ren nok. Etter litt (les: i følge oss unødvendig mye) venting fikk vi endelig en kvittering på at bilen nå er levert, at alt er betalt og at avtalen er avsluttet. Plutselig var det veldig rart å måtte gå og ta drosje.

Sør for Salvador: Olivenca og Itacare
Fra Salvador bestemte vi oss for å dra til en liten strandby som heter Olivenca omtrent åtte timer sør for Salvador. Der leide/lånte vi surfebrett av en lokal gutt vi møtte på stranda og fikk prøvd oss litt i bølgene. Det skal dog sies at uten konkuranse fra andre utleiere tok han seg godt betalt og samtidig hadde han bare korte brett, noe du helst bør ha litt erfaring med for å stå på. Olivenca var en fin, men søvnig by nå utenfor turistsesongen og etter tre dager bestemte vi oss for å dra litt nordover igjen, til en by som heter Itacare.

Stranda i Olivenca

Her i Itacare er det flere turister og også flere steder som leier ut surfebrett. Vi har endelig fått tak i long-boards (som det heter på godt norsk) og i dagene fremover skal disse til pers i bølgene.

Surfing er en alvorlig aktivitet

Vi har ennå ikke bestemt oss for hvor lenge vi blir her, men når tiden er inne går turen videre til Rio de Janeiro. Det er uvant med storbyer og andre turister etter så lang tid i Mato Grosso og hvis vi syns Salvador og Itacare er ille bør vi nok forberede oss på hva som er å vente i Rio.


Dødsplassen og byen «Z»

Quarencia var en rar by uten noe sentrumsområde, men med en fin badeplass som ble behørig benyttet. Etter to netter her gikk reisen videre til det som av flere anses å være stedet der Fawcet og hans ekspedisjon døde.

Dødsplassen og «peons»

Det verserer mange ulike teorier om hva som skjedde med Fawcett og følget hans da de forsvant i 1925. Flere av disse teoriene har visse likhetstrekk og går ut på at de ble drept av indianere. I 1928 ledet den amerikanske kommandøren Dyott den første offisielle redningsekspedisjonen som hadde som mål å finne Fawcett. Vi besøkte Rio Tanguro, den plassen som Dyott mente var stedet der følget ble drept.

Fawcett har i sine dagbøker og nedtegnelser snakket mye om noen insekter som han kaller for »peons». Ved Rio Tanguro fikk vi smertelig erfare hva disse bittesmå krabatene er i stand til. Dette er insekter som er så små at du nærmest ikke ser de, men de må ha noen enormt kraftige kjever for i løpet av kort tid var både Joel og Sølve dekket med små, røde nupper over hele kroppen der de hadde vært og forsynt seg. Disse insektsbittene var ille nok der og da, men de fortsatte å klø i mange dager etterpå også.

Joel ved Rio Tanguro, dekket av peonsbitt

Som en slags ironisk liten vri på det hele prøvde kameraet til Joel å begå selvmord ved »dødsplassen» da det på mystisk vis rullet ut av kameraveska og ut i Rio Tanguro. Joel har neppe reagert så raskt noen gang tidligere, men klarte dessverre ikke å få tak i kameraet før det falt i vannet. Til å begynne med så det ut som om alt håp var ute, men etter litt pussing av objektivdeler kan det likevel se ut som det kan reddes.

Teosofi og Barra do Garchas

Sentralt i teosofien er at menneskeheten utvikler seg gjennom forskjellige trinn og raser. Det hevdes blant annet at de som bodde i den myteomspunne byen Atlantis tilhørte fjerde rotrase og at indianere er en underrase av disse igjen. Fawcett var, som mange på begynnelsen av 1900-tallet, opptatt av teosofi og det okkulte, og i så måte er Barra do Garchas en sentral by.  På slutten av 60-tallet vokste det fram en sekt med base i denne byen som mente at Fawcett hadde funnet byen Z som han letet etter og at dette var en by som eksisterte i en annen dimensjon. Inngangen til Z skulle befinne seg i fjellene nord for Barra do Garchas. En interessant detalj er at barnet til nevøen til Fawcett faktisk var medlem i denne sekten.

Sølve på vei til vannfallet ved byen Barra do Garchas

FUNAI i Brasilia

Sølve på en benk i Cidade do Goia

Resan gick vidare österut via Cidade do Goia, en liten pittoresk gammal kolonialstad med stenbelagda gator kantade av små butiker och cafer, till Brasiliens huvudstad Brasilia. Denna staden är allt annat än pittoresk, en politiskt betingad huvudstad organiserad och planlagd ned i minsta detalj. Det var iallafall tanken, men fungerar det? Nja.. Vi menar kanske att de har missat lite i förhållande till trafiken, underestimerat utvecklingen, för fordonstrafiken är intens, utan bil begränsar du dina möjligheter att uppleva staden markant, och med bil måste du förbereda dig på många långa stunder i bilköer. Pest eller kolera? Oljudet och avgaserna från motorvägen dämpar glädjen i att upptäcka och undersöka alla de annars imponerande byggnader och skulpturer utförda i eleganta linjer som finns strödda runt om i staden. Det mesta av arkitekturen är modernistisk och storstilt.

Men varför var vi här? Nej det var inte på grund av arkitekturen utan för att huvudkvarteret till FUNAI (det offentliga organ som förvaltar indianernas intressen i Brasilien) är lokaliserat här, och vi hoppades på en intervju. Vi var bägge klädda i kortbyxor något som snabbt gav oss oväntade problem då vakterna vägrade att släppa in oss i byggnaden. Vi hade som tur var tidigare haft telefonkontakt med en engelskspråkig kvinna från FUNAI och hon kom snart till vår räddning och ordnade så att en intressant herre istället kom ut till oss och vi fick genomfört våran intervju på trottoaren framför huvudkvarteret.

Z

Nästa dag styrde vi norrut för att själva se och uppleva det område som vi i våran research valt ut som den mest sannolika platsen som Fawcett trodde att ruinerna efter den staden han givit namnet Z skulle ligga.

Noe som kan ligne på steinruiner i nærheten av der Z skal ligge

Fawcett hade inte någon exakt position på Z utan planerade att färdas österut längs en «korridor» avgränsad mellan två breddgrader. Vi övernattade i billiga pousadas i flera små byar.

Joel slapper av i hengekøya etter en lang dag

Den ena dagen klarade vi att köra fast Golen i ett lerbad rätt bakom en bensinstation till «pumpmannens» stora förnöjelse. Vägarna i området mellan de tre delstaterna Goias, Tocantins och Bahia är annars mestadels av bra standard. Vid ett tillfälle hade bilen före oss hållit en allt för hög hastighet in i en vänstersväng och hamnat på taket. Vi stoppade och erbjöd hjälp något en lätt förvirrad man tillsammans med en stressad kvinna bestämt avböjde, en flaska vatten var allt dom ville ha, hjälp var redan på väg.

Vårat nästa stopp kommer att bli den legendariska gruvbyn först upptäckt av Alvares Cabrals systerson Muribeca. Denna gruvby som sägs svämma över av guld och silver har gett upphov till en lång rad av myter och sägner. Vi har Fawcetts exakta koordinater av denna och det ska bli spännande att se vad vi kan finna.

»You need have no fear of any failure…» – Dead Horse Camp

Det sista som blev hört från Fawcetts ödesdigra expedition 1925 är ett brev skrivet av Percy själv till hans fru Nina. Brevet som avslutades med orden »You need have no fear of any failure…» är daterat den 29 maj och skrivet på en plats Fawcett gett namnet »Dead horse Camp» (DHC) efter att  hans häst dött på den samma platsen under en av hans tidigare expeditioner i området. I 1925 var det härifrån som Percy tillsammans med sin äldsta son Jack och Jacks kamrat Raeligh Rimell sände tillbaka sina bärare och själva vandrade ut i det okända för att aldrig återvända. »You need have no fear of any failure…»

För oss som 89 år senare önskar att berätta historien om Fawcett är givetvis denna platsen central i vår resa. I det sista brevet till sin fru uppger Percy också koordinaterna till DHC. Så då ska det väll vara en liten sak för oss att besöka platsen? Nej ingenting i denna historien är enkelt och okomplicerat. Det finns goda grunder till att tro att Percy med vilja uppgav fel koordinater. Här finns det en uppsjö av olika diskurser och metanarrativ om motiv och koordinater. Vår blogg är inte tänkt som platsen att diskutera dessa. Vi kan här bara konstatera att vi i vår research valt ut fyra olika områden som vi har haft för avsikt att uppsöka. Två av dessa hade vi redan varit förbi när vi tidigare var i området runt Bakiri Post (Simoes Lopes) och nu stod de nästa två för tur, koordinaterna Percy själv angav i det sista brevet samt de koordinater hans fru Nina senare trodde var dom riktiga.

Våran Gol fortsätter att överraska

I Sinop fyllde vi upp bilen med mat, vatten och bensin och styrde så på små grusvägar österut in i den allt tätare djungeln. Vår plan var enkel; att först komma så nära koordinaterna som möjligt med bil för att så tillryggalägga den sista biten till fots, dvs om det överhuvudtaget skulle visa sig vara praktiskt genomförbart.

Att orientering på dessa små grusvägar inne i Mato Grosso är en stor utmaning har vi skrivit om tidigare. Till trots för att vi bägge två anser oss vara relativt goda kartläsare och orienterare så tvingas vi gång efter gång att kapitulera inför denna myriad av förvirrande, och vad som för oss framstår som fullständigt ologiska mönster med, grus- och skogsvägar. Ja också framkomligheten på dessa vägar/stigar med våran lilla Golf City (eller Gol som det heter här) är ett problem, speciellt när regnet fallit och traktorstigarna omvandlats till gyttjebad och lervälling, men Golfen imponerar och det är orienteringen, inte terrängen, som så här långt varit vårt största hinder. Vi körde oss också vilse den första dagen. Först långt efter nattens inbrott befann vi oss till slut ca 6-7 kilometer från Ninas DHC. Där tältade vi i den varma och fuktiga natten.

Sølve vid tältet

Ormar, fästingar och besvikelse

Vi stod upp tidigt med solen, ivriga och förväntansfulla. Längs en delvis igengrodd traktorväg klarade vi att köra de första kilometrarna i riktig riktning innan vi tvingades ta till fot. Kompassen glömde vi i bilen och snart blev vegetationen för tät för att vi skulle kunna få vår egna position via GPS. Även om djungeln var snårig så var det fortfarande möjligt att se och delvis följa spåren efter traktorstigen. Värmen och fuktigheten var påträngande och svetten forsade. Vi hade tagit med allt för lite vatten. Med bara sporadiska möjligheter att se vår egna position letade vi i blindo. Trötta och besvikna efter vad som senare skulle visa sig vara en nästan 30 kilometer lång djungelvandring vände vi tillsist tillbaka till bilen i tron att vi misslyckats.

Nu upptäcker vi till våran förfäran att vi bägge är fullkomligt invaderade av hundratals med små fästingar. De flesta fortfarande på våra kläder men många tiotals har redan funnit sig en eller annan lockande plats på våra kroppar och bitit sig fast. I timmar tvingas vi plocka bort dessa små irriterande krypen. Också expeditionen 1925 slet med fästningar. Percy berättar i det sista brevet att ett infekterat fästingsbett orsakat stora problem för Raleigh. En liten detalj som senare fått stor betydelse i flera teorier som försöker förklara expeditionens försvinnande.

Joel i djungelen

Nästa dag letade vi oss fram till området runt Percys DHC. Igen körde vi bil så långt det var möjligt, vi släpade undan eller körde runt nedfallna träd och buskar som blockerade skogsvägen men till sist tog det stopp också denna gång. Vi var då «bara» 3 kilometer ifrån Percys egna koordinater. Det kortare avståndet till trots så blev denna dagens vandring betydligt mer krävande än dagen innan. Nu hade vi iallafall hjälp av kompassen som gav oss riktningen mot vårat mål. Den täta undervegetationen är inte bara tung att gå i utan har också möjligheten att gömma inte ont anandes giftormar. Dessa utgör en konstant fara. I början av en djungelvandring när vi fortfarande är utvilade och fokuserade är vi ständigt på vår vakt. Men när tröttheten kommer, svetten rinner och saltet medför svida och obehag i alla de olika insektsbetten som ständigt plågar oss, är det lätt hänt att låta garden sjunka. Vid ett tillfälle kliver Joel nästan på en svart orm med gula stripor utan att han själv lägger märke till det. Det är en lätt nervös Sølve som i efterkant gör han uppmärksam på detta «nästan»-tillfälle.

Djungel

I tillägg till flugor, myggor och knott i alla varianter och storlekar som ständigt biter, bränner och irriterar (en ganska vanligt förekommande flugart här nede är nästan lika stor som en knytnäve…) kommer lijaner, kvistar och grenar, gärna med gifttaggar och fulla med aggressiva myror och inte minst tidigare nämnda fästingar, som river och sliter i oss och våran utrustning. Vi hade kommit ungefär två tredjedelar mot vårat mål när det stod klart att i inte hade en chans att först nå fram till punkten och så tillbaka till bilen innan solen gått ned och mörkret fallit. Vi hade misslyckats igen.. Nederlagets bittra närvaro sved ikapp med riv- och skavsår på tillbakavägen till bilen.

Google Earth

Nej vi måste erkänna att vi inte var gott nog förberedde på denna typen av djungelvandring. Men som plåster på såren kunde vi senare tillbaka i Sinop när vi plottade in koordinater från våra vandringar på Google Earth konstatera att vi faktiskt den andra dagen passerade Ninas DHC utan att vi var medvetna om det. Tur i oturen stannade vi också på platsen för att skölja oss i en liten bäck och ta några bilder! Vi var också närmare Percys DHC än vad vi var klara över, så pass närma faktiskt  att vi med tveksam argumentation kan hävda att onoggrannheten i de instrument som Percy själv använde sig av i början av 1900 talet faktiskt var så pass stor att vi med mycket godvilja och lite självömkan kan påstå oss kommit fram till vårat mål…

Sølve etter en liten vask i bekken ved Ninas DHC

Vi slickade våra sår och vilade upp oss i Sinop en dag innan vi igen hoppade i bilen och körde norrut på, hör och häpna, till största delen asfalterade vägar mot den lilla «nybyggar»-staden Peixoto de Azevedo.

Peixoto de Azevedo

Vi ankom Peixoto de Azevedo, en stille by, etter mørkets frembrudd onsdag kveld og tok inn på et ganske slitent hotell langs hovedveien. Planen var å bli en dag ekstra i Peixoto for å slappe av litt og vaske klær, men vi ble kjapt enige om at det var like greit å dra videre allerede tidlig neste morgen. Det var imidlertid et usikkerhetsmoment. Neste stopp var Sao Jose do Xingu på den andre siden av den storslåtte Rio Xingu og vi var ikke sikre på om fergen gikk så seint som vi  kom til å komme fram. Det er ikke mer enn ca. 320 km fra Peixoto til Sao Jose do Xingu, men det er umulig å ligge i mer enn rundt 50-60 km/t.

Tordenvær

Det hadde akkurat blitt mørkt da Rio Xingu åpenbarte seg foran oss. I tillegg begynte det så smått å regne. Vi så det sto biler på andre siden og etter at vi blinket et par ganger med lysene hørte vi ferga komme mot oss. Det begynte å regne mer og mer og snart lynte og tordnet det også. Over på andre siden var det umulig å se noe som helst og vi var en stund usikre på hvordan vi skulle forholde oss til en tau som stengte veien. Løsningen ble etter hvert å kjøre rundt på en liten vei vi fikk små glimt av hver gang det lynte.

Resten av turen til Sao Jose do Xingu ble preget av et tordenvær ingen av oss noensinne har sett maken til. Det lynte i ett sett – vi er ganske sikre på at bilen ble truffet minst en gang – og veien ble stadig dårligere. Sølve, som kjørte under denne etappen, begynte å bli bekymret for om vi i det hele tatt ville komme oss fram (Joel var mest opptatt med å ta bilder og filme det voldsomme tordenværet), men med ett kjørte et liten Fiat forbi oss og vi tenkte som så at hvis den klarer det så skal det ikke være noe problem for Golfen vår heller. Vi kom fram til slutt.

Regn og torden ved Rio Xingu

Dagen etter hadde det gitt seg noe med å regne og vårt ønske om å se Rio Xingu i dagslys var større enn vår bekymring for å sette oss fast på veien dit. Vel framme fant vi ut at tauet vi hadde sett dagen før som sperret veien var en bomstasjon som en indianerstamme i området forvaltet. Vi skulle sannsynligvis betalt noe penger for å passere dagen før, men siden de denne dagen tok seg godt betalt for at vi skulle få ta noen få bilder av elven har vi ikke dårlig samvittighet.

Vi hadde med oss en indianer som følge og på veien tilbake til bommen var det to andre indianere som gjerne ville sitte på med oss. De spurte egentlig aldri, men vi følte vi ikke hadde så mye vi skulle ha sagt når den ene av de satt med et gevær i fanget. Uansett var det hyggelig å kunne gjøre en tjeneste.

Joel i diskusjon med indianere nær Rio Xingus bredder

Sao Jose do Xingu og vårt møte med en norsk jente

Byen het tidligere Bangue-Bangue, men byttet navn og fikk bystatus en gang rundt år 2000. Sting, som er engasjert både i regnskogen og i indianerne som bor i den besøkte byen på nittitallet og sammenlignet da byen med »det ville vesten» i USA. Situasjonen er roligere i dag enn den var på nittitallet – da Sting besøkte byen hadde i tillegg fjorten rancharbeidere nettopp blitt drept av indianere på grunn av uenigheter om landområder. Vi merker likevel til konflikten som ligger der mellom rancharbeidere og indianere og det at hotellvertinnen gjerne ville gi oss et slags balltre(!) da vi skulle dra sier vel sitt. »Indios», sa hun megetsigende. Vi prøvde å le litt halvhjertet og takket høflig nei.

Under vårt besøk i Sao Jose do Xingu passerte vi den velkjente halveis-milepælen og det falt seg naturlig å ta en liten fest. Sao Jose manglet ikke på steder som serverte øl og vi trasket litt rundt i byen og testet ut de forskjellige stedene, akkompagnert av litt biljard. Det å være turist i Sao Jose do Xingu, og i hele Mato Grosso for den saks skyld, trekker unektelig til seg en del oppmerksomhet. Vi kom så vidt i snakk med en hyggelig, brasiliansk fyr ganske tidlig på kvelden og vi ble ganske så forbauset da han, etter å ha vært borte flere timer, kom kjørende, parkerte bilen utenfor serveringsstedet og kom mot oss med bestemte skritt. Han opplyste om at det var fest på en fazenda (gård) rett utenfor byen og at også en norsk jente og en tysk (!) mann var tilstede på festen. Vi ble med og der, på en fazenda i nærheten av en liten by langt fra alt som heter turisme, møtte vi Elin fra trøndelag som jobbet med planting av trær. Det er alltid hyggelig å møte nordmenn i utlandet og det var desto mer spesielt at vi møtte henne på et slikt sted. (Natten før hadde i tillegg Sølve drømt om brunost og møte med nordmenn…)

Quarencia og, om mulig, enda dårligere veier

Vi begynner å nærme oss regntid her i Mato Grosso, Brasil og skybruddene kommer stadig oftere. Da vi skulle dra videre fra Sao Jose do Xingu hadde det imidlertid vært opphold en god stund og vi håpet at det skulle medføre fine kjøreforhold. Den første strekningen gikk veldig fint og vi begynte å snakke om at vi kom til å komme fram i Quarencia i god tid før det ble kveld, en oppfatning vi snart måtte forandre på. Et sted der vanndammene begynte å komme hyppigere stoppet det en motgående bil og prøvde å forklare oss et eller annet med et lurt smil. Vi takket og ga han tommelen opp, så på hverandre og spurte oss selv om det kanskje var kvaliteten på veien han hadde prøvd å si noe om. Det var det. Litt lenger fremme begynte veien å nærmest bølge framover, med store vanndammer og gjørmehull i bunn. Da det endelig begynte å se litt bedre ut og vi kommenterte at vi håpet det verste var over møtte vi en hel rekke med store lastebiler som sto foran oss på veien. På en strekning litt lenger framme hadde en annen lastebil kjørt seg fast og ingen kom seg hverken fram eller tilbake. På skrå og noen ganger skliende litt sidelengs klarte vi likevel å manøvrere Golfen vår fordi den fastkjørte lastebilen (noe som i ettertid er helt utrolig å tenke på). Da veien ble fastere ble den imidlertid mer dumpete så farten vi holdt var til tider ikke mer enn 10-15 km/t. Akkurat det skulle vise seg å være ganske bra siden vi ved en anledning møtte på en stor tapir som sto midt i veien.

Vi kom oss til slutt fram til Quarencia og konstaterer noe overrasket at vi ennå ikke har satt oss fast eller fått en punktering (bank i bordet).

Veistandard etter regnvær

Dødsplassen og Barra do Garchas

Det verserer mange teorier om hva som faktisk skjedde med Fawcett og hans følge da de forsvant i 1925. Av flere grunner som vi kommer inn på i filmen, og også senere i bloggen, er det gode grunner til å tro at de døde i nærheten av det som i dag er byen Quarencia. I morgen drar vi ut for å oppsøke denne plassen. Nok en gang er det spennende å se hvor langt vi kommer, først med bil og så til fots.

På kvelden håper vi å rekke fram til en by som heter Barra do Garchas og som er sentral i forbindelse med Fawcett sin interesse for teosofi og det okkulte.

Diamantino, Bakiri Post og Sinop

Vi befinner oss nå i en by ganske langt nord i delstaten Mato Grosso, nærmere bestemt byen Sinop. Herfra har vi hatt mulighet til å besøke stedet der sveitseren Stephan Rattin påsto å ha møtt Fawcett i 1931, flere år etter at ingen hadde hørt noe fra ekspedisjonen. På veien til Sinop, som ikke bare har vært enkel, har vi imidlertid også vært innom flere andre sentrale steder.

På vei til Sinop, i nærheten av Chapada dos Guimaraes

LEIEBIL

Vi fikk endelig leid bil etter mye om og men. Det var en omfattende og veldig byråkratisk prosess. Taxisjåføren, som vi så vidt klarte å kommunisere med i en herlig blanding av litt portugisisk, enda mindre engelsk og en god del tegnespråk, prøvde å forklare oss at de som oftest ikke er så glad i ikke-brasilianere på de forskjellige stedene vi måtte innom. Det kunne nesten virke som om de prøvde å bruke så lang tid som overhodet mulig og, hvis de kunne, sende oss videre til et annet sted først, for deretter å måtte komme tilbake med noen papirer vi “manglet”. Velvel, det ordnet seg til slutt og vi har nå begge førerkort på portugisisk. Vi har allerede klart å kjøre nesten 2000 km, over 50 prosent på grusveier av veldig varierende standard. Asfalt er kun vanlig på de helt store veiene og grusveiene går noen gang over til å være rene traktorveier. Dette til tross, så langt har vi kommet oss fram dit vi har ønsket.

Typisk grusvei i Mato Grosso, Brasil

Vi har hatt bilen i snart to uker og har til nå vekslet litt mellom å sove på billige hosteller og i bilen.

Sølve og Joel i bilen

CHAPADAS GROTTER

En av teoriene om byen Z går ut på at den befinner seg i noen fjellformasjoner eller grotter. På 70-tallet ble det dannet en sekt som blant annet hadde tremenningen til Fawcett som medlem. Denne sekten var overbevist om at Fawcett hadde funnet Z i en fjellkjede øst i Mato Grosso. I området rundt Chapada dos Guimaraes har vi besøkt flere storslåtte grotter og laguner.

Sølve i en av Chapadas grotter

BAKIRI POST

På de to siste ekspedisjonene til Fawcett var han innom en indianerlandsby som heter Bakiri Post hvor de gjerne ladet opp et par dager før de dro videre innover jungelen.

Bakiri Post er det siste stedet vi med 100 prosent sikkerhet vet at de var innom og er som dere skjønner en viktig brikke på vår reise i Fawcett sine fotspor. Men stedet var ikke enkelt å finne. Vi har med oss GPS i tillegg til to andre kart over delstaten Mato Grosso, men når skilting glimrer med sitt fravær og hverken GPS eller papirkart stemmer med virkeligheten er det fort gjort å kjøre feil, noe vi ikke har tall på hvor mange ganger vi har gjort.

Joel ved Bakiri Post

Vi fant imidlertid fram til slutt. På veien tilbake, det vil si, på en av våre bomturer på vei tilbake, sluttet plutselig veien ved en elv. Vi benyttet anledningen på en ellers varm og svett dag til å ta oss et bad i en av sideelvene til Rio Xingu, noe som var utrolig deilig. Temperaturen ligger normalt et sted mellom 30 og 40 grader og vi prøver å ta oss et lite bad de gangene vi har mulighet.

Joel tar seg et bad i en foss

DIAMANTINO OG DEN FRANSKE TEORIEN

I 1927 stoppet en franskmann som var på gjennomreise i Sør-Amerika i Diamantino for å fylle på kjølevæske på bilen sin. Han fortalte da om et møte han hadde hatt med en man som sa han var Percy H. Fawcett. En gammel, sliten mann. Teorien fikk først mye oppmerksomhet og Brian (Fawcetts andre sønn) var i begynnelsen overbevist om at det var faren hans denne franskmannen beskrev.

Vi var i Diamantino-området i noen dager for å filme og ta en del bilder.

Joel og Sølve i fullt arbeid

DEN SVEITSISKE TEORIEN

Fredag 2. oktober oppsøkte vi et punkt vest for Sinop. Der ligger stedet som sveitseren Rattin mener å ha truffet en mann han trodde var Fawcett. Rattin var og jaktet i området og ble kontaktet av en mann som sa han var fange hos indianere. Denne mannen ba Rattin gå til det britiske konsulatet og ta kontakt med en venn (av Fawcett) der. Rattin ble selv overbevist om at det var Fawcett han hadde truffet og dro senere selv ut på en redningsekspedisjon. Han kom aldri tilbake.

Vår leiebil ved en elv der Rattin møtte det han trodde var Fawcett

DEAD HORSE CAMP

Det siste brevet som noen gang er mottatt fra ekspedisjonen er skrevet fra det som omtales som Dead Horse Camp (DHC). Det knyttet stor usikkerhet rundt hvor DHC lå og det verserer i hvert fall fire ulike teorier om stedets lokalitet.

Etter å ha fylt opp med med drivstoff og nye forsyninger i Sinop setter vi oss igjen i bilen i morgen for å oppsøke stedet Fawcett selv oppga som DHC. Vi kommer ti lå kjøre østover i retning indianerreservatet i Xingu.

Planlegging

Cuiaba

Joel i Cuiaba centrum

Vi befinner oss nu i Cuiaba. Här har vi varit i snart en vecka. Efter ett långt samtal med hjälp av google translator har vi skaffat oss ett brasilianskt telefonnummer: (65) 8111 1161. Cuiaba är otroligt varmt, Brasiliens varmaste stad med en temperatur som under vårat besök konstant legat på mellan 35-40 grader i skuggan, och det är absolut ingen vind. Det första hotellet vi tog in på var billigt och centralt placerat. Vårat rum låg längst in i en mörk, lång och fängelseliknande korridor tre trappor ned i en källare. Och där nede, längst inne på våran cell, spelade vi munter musik långt ut på kvällarna efter att Joel investerat i en billig akustisk gitarr.

Medan Campo Grande är en väldigt lättöverskådlig stad med raka gator och lugn trafik så framstår Cuiaba som betyderligt mer komplex och kaotisk i sin struktur. Lite speciellt är att varje kvarter har sin egna funktion. Lunch äter du i ett område i staden, middag i ett annat. På en gata säljer alla butiker bara solglasögon, på en annan bara hårprodukter… Vi har iallafall fått undangjort en del nyttigt här på universitetet och på stadens historiska museum. Men vi har också fått ett stort tillbakaslag; på grund av rädsla för svininfluensan ges inga tillstånd för inresa till indianreservatet i det övre-Xingu, ett område vi hade hoppats på att besöka. Lokalbefolkning här har liten förståelse för det intresse vi visar för indianernas kultur och historia. Den attityd vi mötte på fex. statens Mato Grossos turistsekretariat är direkt skrämmande. Det är tyderligt att indianernas rättigheter och relationen mellan indianerna, myndigheterna och delar av befolkningen är ett känsligt tema och inte något myndigheterna gillar att utlänningar sticker sina näsor i.

Sølve i swimmingpoolen

På lördagen flyttade vi till ett annat hotell i utkanten av staden. Ett hotell med swimingpool, och där har vi studerat kartor, druckit öl och njutit helgen. Planen var att idag hyra en bil och resa iväg ut på äventyr. Det var dock inte så enkelt. Efter att ha spenderat en hel dag på att fixa papper, kopiera diverse dokument, samla underskrifter och stämplar hos en rad olika myndighetskontor och advokater, visade det sig till slut att ett datum på ett nedstämplat dokument, med inte mindre än fem olika signaturer, var fel.. Så efter att ha spenderat en hel dag och en betydlig summa realer på taxi fram och tillbaka i staden och på diverse byråkratiska avgifter måste vi igenom hela den samma processen imorgon igen… Surt.

Hur som helst, tillbaks på våran lilla fängelsecell i centrala Cuiaba kan vi ändå konstatera att vi har knutit många kontakter i området. Bara vi nu tillsist får bilen imorgon så blir nog framtiden spännande!

Campo Grande og Pantanal

Sølve i hengekøya

Etter en uke på reisefot nærmer vi oss Cuiaba og del to av reisen med stormskritt. Akkurat nå befinner vi oss i Campo Grande som er en middels stor by på grensen til det store Pantanal-området på grensen mot Bolivia. Vi ankom Campo Grande rundt klokken åtte søndag kveld etter tre dager på en Fazenda (gård/farm) i nettopp Pantanal. Det var fine dager med blant annet elvebåttur, jeepsafari og hesteridning. Tiden mellom aktivitetene ble benyttet til behagelig avslapning i hengekøyene. Akkurat da var Norge og Sverige langt, langt unna.

Turistbyrået som vi brukte reklamerte med å være økologiskae, og «i ett med naturen». Da burde dem ikke skremme dyrene langs med elvekanten med en 60 hesters bensinmotor eller ignorere store åpne og blødende gnagsår på hestene. Sjargongen og stemningen blant de ansatte kunne på mange måter minne mer om dragracing enn noe annet. I hele tatt en ganske bittersøt opplevelse.

Turen til Pantanal og Fazendaen Santa Clara hadde som sagt to sider, men i tillegg var den også nyttig. For det første var det trygg måte å bli presentert for villmarken i Brasil på, for det andre fikk vi litt innføring i hvilke planter som blant annet brukes i medisinsk sammenheng. Vi lærte også at dyr vi har sett på som potensielt farlige ikke nødvendigvis er så farlige likevel. I Pantanal ligger det kaimaner ved et hvert vann og ved enhver elv det er fisk i – noe det er nesten overalt.

Joel i møte med en kaiman

Disse, skjønte vi etter hvert, er fullstendig harmløse og lå bare og tittet nysgjerrig på oss da vi fisket etter Piraya. Pantanal innehar et enormt rikt dyreliv og vi har sett fugler og fisk vi tidligere bare har sett på film og som, ved første øyekast, nesten ser ut som figurer i plast.

Nå venter snart en busstur på 10 timer mot Cuiaba, en forholdsvis kort busstur når det gjelder brasiliansk standard. Reisen fra Sao Paulo til vi ankom Fazendaen i Pantanal innebar så å si ett døgn sittende på buss. Heldigvis er standaren på bussene veldig bra samtidig som det er lagt inn stopp stort sett hver tredje time.

Fazenda Santa Clara

Jungelområde langs elven

Sao Paulo

Sao Paulo og bandeirantes-monumentet

Det er onsdag 9. september og vårt opphold i Sao Paulo går mot slutten. Vi kom til hit tidlig mandag morgen etter en noe slitsom og utmattende flytur og brukte den første dagen til å avklimatisere oss, hvile og gjøre oss kjent med byen.

Tirsdag våknet vi opp til regnvær, noe som skulle sette sitt preg på hele dagen. Vi besøkte først en slangefarm som ligger vest i Sao Paulo før vi ved hjelp av føtter og buss tok oss inn mot sentrum og shoppingstrøkene. Under både vårt besøk på slangefarmen og gåturen senere skulle vi bli overrasket av kraftige regnskyll. I dag var fortsatt himmelen grå, men vi har likevel vi fått skutt en del filmsekvenser. Hotellet vårt ligger rett i nærheten av en park som heter Ibirapuera der det er flere fine monumenter og museer.

Byliv i Sao Paulo

Sao Paulo fremstår som en svært uoversiktelig og kaotisk by. Planen var å ta et par øl på en pub utpå kvelden både tirsdag og onsdag, men problemet er at en pub viser seg å være vanskelig å oppdrive i Sao Paulo. Vi finner mye annet rart, men puber glimrer med sitt fravær. Likevel, vi har begge (kanskje mest Joel) fått et bedre inntrykk av byen etter hvert som vi har blitt bedre kjent med den. Den har sin sære sjarm og atmosfæren og det pulserende livet i gatene er utrolig fascinerende.

Vi har bodd fint og tatt mye drosje, med andre ord, levd litt over evne. I morgen går turen videre til Campo Grande der vi håper å få se litt mer av villmarken Brasil har å by på. Bussturen til Campo Grande tar omtrent åtte timer og byen ligger i utkanten av det kjente våtmarksområdet Pantal. Her planlegger vi å tilbringe et par dager før turen videre går til Cuiaba.